Röda rummet Nr 1/2007

Kolonialvåld

Per-Olof . M, Rolf Bergkvist, Au Loong-Yu m.fl.

Pris: 19 kr
Lägg i kundvagn

Rolf Bergkvist: Boliva, svikna förhoppningar
När MAS ledare Evo Morales i december 2005 vann egen majoritet i det bolivianska presidentvalet bars han fram på en våg av folkliga förhoppningar. Äntligen hade Bolivias arbetare, bönder och ursprungsbefolkning fått ett styre som de kunde identifiera sig med och sätta tilltro till. Den dramatiska proklamationen om nationalisering av landets gas- och oljetillgångar första maj förra året trissade upp förväntningarna ytterligare. Men vad hände sen? Vad har det blivit av Evo Morales stolta deklarationer om att Bolivias naturtillgångar nu skall tillhöra folket? Och i vilken mån är samhällsstrukturen överhuvudtaget på väg att förändras? I nedanstående artikel gör Rolf Bergkvist en kritisk balansräkning över Evo Morales och MAS förstå år vid makten

Per Olof Mattsson : Frantz Fanon, den koloniala frigörelsens uttolkare
Frantz Fanons bok Jordens fördömda blev en väckarklocka i början av 1960-talet. Den satte fingret på kolonialismens djupgående inverkan på stora delar av världen och gav en förklaring till varför befrielsekampen på många håll blev så våldsam. Jordens fördömda har idag återigen givits ut i Sverige – lägligt mitt i Bushadminstrationens nykoloniala erövringståg

Au Loong-Yu: Kina, drakens hemlighet
Kinas närmast exempellösa ekonomiska tillväxt de senaste decennierna framställs ofta som en självklar följd av att landet anammat kapitalistiska marknadsmekanismer, men som den kinesiska arbetaraktivisten Au Loong-Yu visar i denna artikel är orsakerna bakom den ekonomiska utvecklingen specifikt historiska. Det är den modernisering som följde av den kommunistiska revolutionen som är basen för Kinas fördelaktiga position i världsekonomin. Au Loong-Yu poängterar också nödvändigheten av att den organiserade arbetarrörelsen stödjer kampen för fackliga och mänskliga rättigheter i Kina. Att det kinesiska proletariatet lyckas organisera sig är en förutsättning för att världens arbetarklass framgångsrikt ska kunna möta globaliseringens effekter i form av urholkade fackliga rättigheter, lönepress och företagsflytt

Ur Arkivet: Imperialism nu och då: Falklandskriget
Den argentinska juntans besättande av Falklandsöarna denna vår för 25 år sedan slog omvärlden med häpnad. Inom socialistiska kretsar ledde det till livliga diskussioner. Självklart kunde inte Storbritannien anses ha någon rätt till dessa karga öar i Sydatlanten, hundratals mil bort från det egna territoriet. Men kunde man för den skull ställa sig bakom den argentinska diktaturens krav och militära aktion? I Socialistiska Partiet rasade debatten i flera månader. Följande resolution är denna debatts slutliga uttryck. Den varken/eller-slutsats som resolutionen i realiteten utmynnade i var dock en minoritetsståndpunkt inom Fjärde Internationalen där man istället, i den resolution mot vilken texten nedan polemiserar, tog ställning för Argentina. Frågan om Falklandsöarnas överhöghet är inte heller idag varken löst eller glömd. Den brittiska regeringen tänker fira ”segerdagens” jubileum. I Argentina har regeringen åter fört upp frågan om öarnas nationella tillhörighet på dagordningen.